Tredje guldet på raken – sommaren är här

Vi fortsätter traditionen att skriva längre inlägg under säsongen där vi analyserar vad som hänt, var vi är nu och vad framtiden för med sig. Senaste inlägget skrev vi vid julpausen, då vi stod obesegrade i den inhemska serien.

Under våren spelade vi många intressanta matcher och gav oss själva chansen att spela om guld i varje serie vi deltog i. Säsongen som helhet kändes som många tidigare säsonger, där vi hade höga höjder i vårt spel, blandat med djupa dalar.

Det berömda tåget

Under hösten gick vi som det berömda tåget. Vi hade små motgångar under matcherna som vi löste galant som ett lag. Vi kände oss bekväma med vårt grundspel och alla spelarna i laget visste sin roll och uppgift då de var på planen. Vi hade möjlighet att bygga vidare på vårt grundspel, vilket oftast har varit nyckeln till segrar under vårens jämna matcher.

Lagets styrka har varit att kunna anpassa sig till olika situationer under matcherna som vi jobbat med under säsongen. Spelarna hittar lösningar sinsemellan på planen och även tränarna har haft rätt lösningar då matcherna skall avgöras.

Våren förde med sig många av säsongens höjdpunkter. Finska cupens final i januari, Baltic Sea Handball League final-veckoslutet hemma i Grottan och slutspelet i den inhemska Aktialigan.

Vi hade förberett oss som lag ända från hösten för alla vårens duster. Vi hade tränat hårt och intensivt för att vara redo att spela flera matcher under ett veckoslut, samt vara redo för det intensivare matchprogrammet i slutspelet.

Finska cupen

Finska cupens Final Four veckoslut spelades i år i Britas sista veckoslutet i januari. I den första semifinalen på lördag möttes Dicken och HIFK. Efter en jämn dust gick Dicken segrande ur striden och säkrade spel i söndagens final.

Vi mötte Atlas i den andra semifinalen. Före matchen gick vi igenom vår spelplan och kom överens om att vi måste sätta tonen genast från början. Vi sätter gasen i botten från början och är otroligt disciplinerade. Efter 13 minuter spelat är ställningen 10–2 till oss och det känns som om matchen redan är avgjord. Vi byter runt i laget och fortsätter köra på och i pausvilan har vi en komfortabel ledning 23–9. Andra halvleken är vi inte lika dominanta som i den första, men vi fortsätter mala på och slutresultatet blir 39–20. Vi spelar ett utmärkt försvar, vilket båda resultatet visar, samt att våra målvakter endast hade 15 räddningar under matchen, vilket ger en hög räddningsprocent med 20 insläppta mål. Vi känner oss pigga inför söndagens final då vi fått gå runt i vårt lag under matchen.

I finalen mötte vi Dicken, som haft en uppåtgående trend under den senaste tiden. Matchen börjar i ett rasande tempo där båda lagen känner lite på var de har det andra laget. Vi känner att vi är steget före under den första halvleken. Vi har bra koll på deras uppställda anfallsspel 6 vs. 6, får in kontringarna som vi behöver och får utdelning i vårt kollektiva anfallsspel. Under pausen snackar vi igenom vad vi gjort bra, vad vi skall ändra på och vad Dicken skulle ändra på till andra halvleken.

Ganska snabbt i början av andra halvleken byter Dicken sitt uppställda anfallsspel till 7 vs. 6. Vi får inte kontakt på Dickens spelare och gör även själv enkla misstag då vi har bollen. Dicken tar in skillnaden och vid spelminut 53 ligger vi lika 21–21. Dicken är kyligare under de sista 7 minuterna och vi får inte utdelning i vårt eget spel och klarar inte av att stoppa Dickens 7 vs. 6 spel. Dicken vinner cupguldet välförtjänt.

Baltiska ligan

Baltiska ligans finalveckoslut spelades i år hemma i Grottan. Matcherna var utspridda under tre dagar: fredag, lördag och söndag.

Vi går in i finalveckoslutet med två förluster: kabinettförlusten mot HIFK på hösten samt ettmålsförlusten mot Vilnius Egle i november. Cascada Garliava, som vi möter på söndagen, kronas till Baltiska ligans mästare om de vinner både fredagens och lördagens matcher.

Vi mötte Latgols på fredagen och REIR/Dobele på lördagen. Båda matcherna var över innan de hunnit starta. Vi vinner båda matcherna med ca 20 mål och laddar upp för ”finalen” mot Cascada Garliava. De vann båda sina matcher under fredagen och lördagen så de var färdiga mästare före matchen på söndagen.

Cascada Garliava hade bestämt sig för att gå obesegrade genom den Baltiska ligan, det märktes genast från minut ett i söndagens sista match. Det var intensivt spel där smällar och mål delades på i jämn takt. Cascada Garliava höll i taktpinnen under första halvleken och gick med en välförtjänt tvåmålsledning i paus. Vi bestämde i paus i att ge vårt allt och visa att vi inte kommer att förlora på hemmaplan denna säsong. Vi kommer ur startblocken i andra halvlek med bra tryck i steget. Vi kapar in skillnaden samtidigt som vi sakta men säkert drar ifrån. Vi har en ledning med några mål under matchens sista minuter, men Cascada Garliava lyckas jämna ut matchen och har chans att avgöra med 15 sekunder kvar. Alexandra i mål gör en kanonräddning och vi svänger på spelet. Ella gör ledningsmålet med sekunder kvar och vi går ur kampen som segrare.

Baltiska ligans finalveckoslut var en succé på många plan. Matcherna höll hög kvalitet och åskådarna hittade till hallen för att njuta av internationell handboll. Lagen var även nöjda med upplägget och allt i bakgrunden fungerade enligt förväntningarna.

Aktialigans slutspel

Aktialigans slutspel spelades för första gången på en lång tid med ett längre format. Lagen som slutade på placeringarna 3–6 efter grundserien spelade kvartsfinaler mot varandra (bäst av 3 matcher), medan lagen som slutade på plats 1–2 fick spela semifinaler mot vinnarna i kvartsfinalserierna (bäst av 5 matcher). BK spelade mot Cocks och HIFK mötte Atlas.

I den första serien var BK klart bättre i den första matchen, medan det krävdes förlängning i den andra och avgörande matchen. HIFK och Atlas spelade en full serie där de första två matcherna slutade i knappa vinster till hemmalaget, medan HIFK var klart bättre i den sista matchen.  Semifinalparen blev GrIFK mot BK, medan Dicken och HIFK möttes i den andra semifinalserien.

Vi är klart bättre än BK i den första matchen och går in med ett gott självförtroende i den andra. Vi är dock inte alls färdiga för kamp och BK tar en välförtjänt seger i match nummer två. Vår motreaktion i match nummer tre är enligt förväntningarna och vi kör över BK. I semifinal nummer fyra är vi steget före hela vägen och tar en välförtjänt vinst. Det känns som om vårt spel börjar sitta och att vi är redo för de kommande finalerna.

I den andra semifinalserien, där Dicken möter HIFK, gör Dicken, som varit så gott som obesegrade hela våren ett överraskande tränarbyte två veckor före semifinalerna. Petri Väyrynen fick stiga åt sidan och Ken Sirenius tog över. Tränarbytet hade en oönskad effekt och Dicken fick spela bronsmatcher för andra året i rad. HIFK får chans för revansch mot oss i finalerna.

I final nummer ett fanns det bara ett lag på planen. Vi kör över HIFK i den första finalen med klara siffror och håller vår hemmaplans vinst-streak vid liv. Den andra finalen är en jämn dust och vi lyckas inte knyta ihop säcken. HIFK vinner matcher med uddamålet och finalserien börjar från 0–0 igen. Vi ser ett helt annorlunda GrIFK på hemmaplan i Grottan i final nummer tre. Vi håller i taktpinnen genom matchen och går segrande ur striden. Den fjärde matchen i Idrottshuset i Helsingfors blir igen en jämn batalj, där HIFK är noggrannare i slutet av matchen.

Det blir en sista och avgörande final nummer fem för andra året i rad. Vi bestämmer oss inför sista finalen att vi inte förlorar denna säsong på hemmaplan. Vi har ett otroligt stöd av vår gröna våg som lyfter laget och får lyfta bucklan efter matchen. GrIFK var under säsongen det jämnaste laget och vi får alla en välförtjänt guldmedalj runt halsen.

Ändringar i truppen

Sommaren är här och det kommer att ske förändringar i truppen inför nästa säsong.

Fanny Reinikainen och Linnea Harms kommer att lägga skorna på hyllan, medan Corinna Jensen och Ella Paukku kommer att ta sin handbollskunskap utomlands. Ninni kommer att ta steget till Sverige, medan Ella går vidare till Holland. Alla ovannämnda spelare har varit med under många år och har varit nyckelfigurer i att skapa det lag vi är idag.

Vi vill tacka Fanny, Linnea, Ninni och Ella för deras insatser under årens lopp och vi vill önska dem all lycka i deras kommande utmaningar.

Laget har även fått två nya förstärkningar i yttern Freja Siivonen och linjen Cecilia Heinrichs. I Freja får vi en löpstark och orädd spelare, som kommer att passa bra in i vårt spel. I Cecilia får vi en spelklok och fysisk linjespelare som kommer att vara en viktig kugge i båda ändorna av spelplanen. Välkomna!

Tränarstaben kommer att vara intakt. Pava fortsätter som huvudtränare nästa säsong, medan Carre och Anka är assisterande tränare. Bianca kommer att fortsätta jobba med våra duktiga målvakter och Freddo ser till att spelarna är i kanonform till säsongstarten.

Framtiden

Spelarna är nu på en välförtjänt sommarsemester där de får jobba på sin fysik på egen hand. Även om vi har haft en del spelartrafik under sommaren, ser vi ljust på framtiden för det här laget. Vi har en bra stomme att bygga vidare på och har en klar vision om hur vi vill spela. Det kommer att ta en tid att få alla bitar på plats, men vi är färdiga att göra jobbet för det.

Vi vill även rikta ett enormt stort tack till våra sponsorer, samarbetspartners och fans! Med ert stöd och er energi ger ni oss möjligheten att bygga vidare på vår gemensamma resa. Vi vill göra det tillsammans med er alla! TACK!

Ha en skön sommar och klä på dig grönt då du kommer till hallen nästa gång!

Vi spelar för Grankulla!

Coach Pava, Carre, Anka, Bianca och Freddo