GrIFK:s säsong varken höjdare eller flopp
GrIFK tog sin första medalj på herr-FM nivå sedan våren 2000 då de besegrade SIF i ett dubbelmöte med slutresultatet 54-50. GrIFK förlorade den första drabbningen på Folksam Arena i Sjundeå med två bollar men var sex bollar bättre i Grottan.
En rätt så lyckad säsong led mot sitt slut men fin stämning i Grankulla Grottan då ca. 700st anhängare från Grankulla och Sjundeå bevittnade när GrIFK tog sig tillbaka till medaljpallen summerar GrIFK:s manager Kristoffer Aspelin
GrIFK:s säsong i ett nötskal
Vi är helt nöjda med säsongen i sin helhet och killarna orkade hålla fokuset uppe så gott som hela säsongen trots lite motgångar. Småskador på nyckelspelare lade käppar i hjulen åt oss men som tur så hade vi såpass bra bredd i laget att vi kunde vinna bronset till slut samt pressa överlägsna Cocks i Finska cupens final, utan dåvarande interna skyttekungen Topias Laine, som blev på sidan resten av säsongen pga. knäskada och också utan rutinerade landslagsmannen Richard Sundberg. Då visade killarna vad det betyder att vara en del av ett lag – vi är alla en och vi spelar för Grankulla. Tyvärr räckte det inte hela vägen, men det beskriver lagets mentalitet. En eloge till unge målvakten Atte Pakarinen, årets förstemålvakt som fick nöja sig med ströminuter ifjol. Han fick se sig i spegeln och konstatera att han i blinket av ett öga var lagets första målvakt då Albert Georgs drabbats av en långvarande knäskada och Stefan Thilman hade lagt skorna för stunden på hyllan.
Efter ett svidande kryss mot BK-46 i grundseriens sista hemmamatch var GrIFK tvungna att spela i den nedre fortsättningsserien. Där var vi i en klass för oss själva och gick vidare på rent spel till slutspelet mot Atlas Vanda, vilket visade sig vara riktigt handbollsgodis, åtminstone ur publikens synvinkel. Visst var vi nöjda och stolta över den smått otroliga vändningen vi gjorde mot Atlas, men spelet var gnaggligt och att gå till semifinal mot ett formstarkt BK-46 med ett gnaggligt spel i bakfickan gav oss inte det självförtroendet vi behövde trots de tre raka vinsterna. Kanske vi blev lite överraskade av det lite hårdare motståndet som Atlas kom till spel med jämfört med vad
Grottan var flere gånger nästan fullsatt under våren.
vi möde mött i nedre fortsättningsserien? Hade vi jackan öppen då vi mötte det omdiskuterade överraskningslaget som bara hade ett bra flyt på gång? Vem vet? En sak var säker, och det var att vår röda tråd var spårlöst försvunnen. Efter hårt arbete, dedikation, tron på oss själva och det otroligt fina publikstödet som Grankulla anhängarna gav oss, speciellt i det sista mötet i Myrbacka hittade vi tillbaka och fullbordade matchserien.
I semifinalen mot BK-46 måste vi bara konstatera att rätt lag gick vidare. BK-46 är som pånyttfödda i handbollen och allt det gör för tillfället har en tanke bakom sig, ingen skillnad om vi pratar om det spelmässiga eller saker på föreningsnivå. Att den smått kinkiga Karis-publiken vaknat till liv igen efter en tio års dvala är en fröjd för ögonen och hela handbollsfinland, detsamma gäller också för den delen i Sjundeå där deras nya Folksam Arena har gett dem en ny boom. Från GrIFK:s vägnar vill vi rikta ett tack till BK-46:s bakgrundspersoner som gjorde semifinalserien till en fröjd också på föreningsnivå. Förbeställda biljetter för det gästande supportrarna, reserverade platser på läktaren för gästsupportrarna och i överlag en bra stämning utanför planen. Det vär ett tecken på att då två föreningar som är moderna i sina tankegångar, verkligen kan påverka stämningen också på läktaren och få allting att bli en stor handbollsfest, oberoende av om man är gästande- eller hemmasupporter. Såhär fungerar det ute i den stora världen också, i alla dess sporter. I matchserien gick BK-46 vidare med 3-0 i vinster, och som tidigare redan nämnt så var BK-46 det rätta laget att gå vidare. Det som lite blev och förbarma oss här var att vi inte kunde vinna en enda match mot dem, det tycker vi att vi hade förtjänat. I första matchen stod vi på hälarna och var fortfarande lite trötta i benen efter den långa matchserien mot Atlas, men i de två andra matcherna var vi riktigt nära.
Intern statistik för GrIFK säsongen 2016-17 (endast FM-ligan)
Målgörare topp fem:
Sten Toomla vann den interna skytteligan med 152 mål.
1. Sten Toomla, 152 mål på 34 matcher
2. Richard Sundberg, 151 mål på 27 matcher
3. Fredrik Forss, 108 mål på 34 matcher
4. Alexander von Numers, 102 mål på 31 matcher
5. Sami Silfver, 90 mål på 29 matcher
Sjumeterskast topp tre:
1. Sten Toomla, 25 mål (76%)
2. Sami Silfver, 24 mål (77%)
3. Richard Sundberg, 9 mål (82%)
Målvakternas statistik:
– Atte Pakarinen, 34 matcher, 355 räddningar, 744 insläppta, räddningsprocent 34,68%
– Stefan Thilman, 8 matcher, 24 räddningar, 47 insläppta, räddningsprocent 33,80%
– Axel Rehnberg, 8 matcher, 21 räddningar, 55 insläppta, räddningsprocent 27,63%
– Emil Carlander, 4 matcher, 18 räddningar, 34 insläppta, räddningsprocent 34,62%
Så för att summera upp säsongen 2016-17 kan vi nog säga att vi är riktigt nöjda trots att vår målsättning var att spela final i år. Nu har en del av killarna varit med landslaget och resten har hållt paus. Inom kort drar vi igång med off-season träningen och lagbygget inför nästa säsong samt planeringen av GrIFK Elit Summer Camp. Några frågetecken inom laget finns det och eventuella värvningar från utanför klubbens gränser är inte heller omöjliga. Vi kommer att hålla er up-to-date och presentera nyheterna här på sidan om, när eller då något blir aktuellt.
